Nu när vi är klara med alla agilitytävlingar för i år riktar vi istället vårt fokus mot freestylen. I februari kvalade vi till finalen i agria freestyle cup som hålls på Stockholms hundmässa i december. Tävlingen är om cirka två månader och vi har inte riktigt tränat freestyle ordentligt på kanske två år. Planeringen är i full gång och stressen ligger mig hack i häl om jag ska vara ärlig. Utmaningen känns för tillfället lite för stor.

Just nu sitter jag egentligen i valet hur vida jag ska göra med vårat program, antingen behåller jag Elvis-rutinen eller så gör jag en helt ny. Jag vill göra ett helt nytt men att få henne tävlingsklar på bara två månader kommer vara svårt nog. Jag gör nog bäst i om jag faktiskt behåller det jag vet hur det fungerar på tävling och det Fasa är van vid. Problemet är bara att jag inte tycker att det fungerar bra på tävling. Plus jag har tröttnat på det. Känner att jag måste bestämma mig nu kring vilket program jag ska använda mig av för det börjar bli ont om tid.  

Pappa skulle till klubben och träna så jag passade på att sno åt mig Fasa för att köra lite. Fokuset låg framförallt på ordförståelse i framåtsändandet. Vill kunna styra tempot och även lägga in tricks men att hon ska fortsätta ha blicken riktad framåt. Svårt men otroligt kul, kommer bli riktigt fränt när det funkar ordentligt. Utöver det jobbade vi en del på hennes backande, just nu är det inte en vacker syn precis. Hon kan inte backa så långt som jag skulle önska och börjar snedda en del när hon har backat några steg. Vi har en del att jobba på helt enkelt.