Lyckades fylla helgen med så pass mycket att jag faktiskt kunde hålla fingrarna borta från hundträningen. Gick bland annat på konsert med en kompis och såg min absoluta favoritartist Børns. Lyckades till och med få platser i princip längst fram. Känner mig fortfarande sådär fnittrigt fangirligt glad. 

 Fasa har alltså fått vila hela helgen och jag tror det var nyttigt för oss båda. Tog ut henne igår och fick en riktigt härlig respons. Hon kändes mycket mer mottaglig vilket var skönt. Ikväll blir det träning med vår freestylegrupp, första riktiga träningen med gruppen och jag är taggad till tusen. Vanligtvis tränar vi alltid freestyle själva vilket jag börjar tröttna på. Ser fram emot att få lite nya ögon på vår träning också. Momentmässigt tycker jag ändå att det mesta funkar, problemet sitter ju snarare i känslan hos oss båda. Troligtvis är det framförallt mina känslor som förstör, jordens prestationsångest så gör väl säkerligen en höna utav en fjäder.

 På tal om något helt annat så har snön nu även börjat fall i Stockholm och ska jag vara ärlig trodde jag att min egen reaktion skulle vara betydligt värre. Kyla är inte riktigt min grej och snön gör livet till en pina om man likt mig reser mycket med kommunaltrafiken. Till min egen förvåning känner jag mig som ett barn igen. Stora förväntansfulla ögon när de lätta snöflingorna dansar i vinden utanför fönstret. Hundarna är så lyckliga att de knappt vet vart de ska ta vägen. Extremt skönt att inte längre komma in med lerhögar till jyckar efter varje promenad också.