​Spontaniteten tog över och jag anmälde mig och Fasa till både heelwok to music (HtM) och lydnad när Skarpnäck hundungdom förra helgen arrangerade sitt klubbmästerskap. Två grenar som vi inte riktigt tränar. Bestämde mig en vecka innan tävlingen för att köra så vi hann inte träna speciellt mycket. Fasa kan två heelwork to music positioner och utöver det så hade vi varken program eller låt. Lyssnade mansikt på musik under den veckan men beslutsångesten åt upp mig. Resultatet av det blev att jag bara tog en låt 3 minuter innan start och sen fick jag improvisera ihop ett program väl ute på planen. Fasa skötte sig dock fantastiskt, hon höll en trevlig attityd genom hela programmet och ett enormt fokus.

Fick oväntat höga poäng måste säga, vi slutade på 24,95. Har inte protokollen med betygen till hands men tror att vi fick runt 9-9,5 på precision och samarbete, 7,6 på innehåll och runt 8 på tolkning av musik. Nu var vi bara två som tävlade heelwork to music men vi lyckades vinna så nu kan hon även titulera sig som klubbmästare i HtM.

Fasa och pappa körde en hel del lydnad under hennes första år men sedan dess så har fokuset snarare hamnat på IPO samt bruks. Varken jag eller Fasa är speciellt insatta i de nya reglerna så hon kan med andra ord inte alla momenten. En vecka blev lite tajt så vissa moment var inte als färdiga r riktigt kul att få tävla lydnad med henne. Svansen gick konstant och attityden var på topp. Tyvärr var jag så hemsk så rastade henne inte ordentligt innan start, efter de två första momenten blev hon akut kissnödig men gullehunden höll sig genom hela programmet. Jag kände dock att hon tyckte det var lite jobbigt, det märktes mellan momenten.

Under friaföljet tyckte jag att hon trängde lite väl mycket och hon ljudade lite under stegförflyttningen men utöver det gick hon faktiskt fint. Inkallningen blev jag positivt överraskad under för hon gjorde den ovanligt fint, fin fart hela vägen fram och satte sig riktigt tjusigt framför mig. Eftersom pappa kör IPO med henne så har hon ju IPO-ingångar (hunden sätter sig först framför föraren och ska sedan på kommando återgå till utgångsposition vid förarens vänster sida). Tyvärr så hamnade hon snett när hon skulle in i utgångspositionen vilket gav ett litet avdrag. Rutan känner jag mig bra frustrerad över. Hon gjorde ett så strålande skick med sån fin fart och gav verkligen allt. Tyvärr stannade hon utanför och när jag försökte omdirigera henne blev det bara pannkaka av det hela. 

De två momenten som kaosade ut mest var dock runande av kon samt läggande under gång. När hon skulle runda konen så laddade hon ordentligt på rutan så självklart drog hon dit istället när jag skickade henne. Det andra momentet som kanske inte gick sådär superbra var läggande under gång. Hon gjorde ett ovanligt långsamt läggande och när jag återgick till henne så rullade hon över på rygg i ett tappert försök att få lite klappar på magen. Knasiga malleunge. 

Övriga moment gick rätt bra ändå, det är detaljerna som brister men med en veckas träning är det inte alls något jag känner att jag kan kräva utav henne. Helheten var det jag var ute efter och att få träna på att tävla. Så även om betygen kanske inte blev de bästa känner jag mig nöjd och stolt över oss. Poängen räckte till en andra placering så det var ju verkligen kul! 

Sen så är jag ju faktiskt agilitynörd till det extrema så självklart startade vi även i det. Det var en hoppklass och banan var verkligen inte malle-vänlig. Riktigt korta avstånd mellan hinderna gjorde det riktigt svårt för oss. Fasa tar rätt långa steg så jag har svårt för att hitta handlingtekniker som hjälper henne när allt blir så otroligt trångt. Tyvärr så var vi inte riktigt redo för de svårigheter banan bjöd på så vi diskade oss rätt ordentligt.