Freestylen har legat på hyllan i närmare ett år nu, visst vi tränar lite tricks då och då men sporten är ju så mycket mer än bara tricks. Motivationen har verkligen varit på botten, trots det har vi startat en officiell tävling i år ändå. Tyvärr så var det mest för att jag bara ville få upp henne i trean och hade väldigt lite med vår utveckling som ekipage att göra. Jag har haft svårt för att hitta rätt känsla när vi tränar och tyvärr blir det oftast att freestyle träningen mest blir hemma för oss själva och det är kul men till en viss mängd. Skulle hemskt gärna få ihop en grupp att träna med så att man kan peppa varandra men det går trögt.

Vi har kvalat till finalen av agria freestyle cup på Stockholms hundmässa i vinter och det har varit en dröm för mig väldigt länge att få köra i finalringen. Tyvärr vill jag inte starta om jag inte kan ge mig eller min hund förutsättningarna för att faktiskt lyckas, känns otroligt orättvist mot oss båda. Så då kommer jag ju till det här med att om vi ska starta måste vi ta tag i att faktiskt träna också vilket inte riktigt har gått åt rätt håll. Agilitymotivationen har varit skyhög så har helt enkelt blivit att vi har satsat på det, brukset och skyddet. 

Funderade ett tag på om det var programmet jag hade tröttnat på men helt ärligt så känner jag mig nöjd med det. Jag själv tycker att det har ett fint flyt och är väl anpassat till musiken. Så fort jag försökte hitta på något nytt slutade det nästan alltid med att jag kände att det programmet vi har är bättre. Jag tror inte att jag har tröttnat på programmet men jag har tröttnat på momenten och länkarna. Jag vill hitta nya saker att pilla med så med hjälp av småtrick hon fått lära sig under vårat uppehåll har jag nu faktiskt börjat klura på ett nytt program. Till hjälp har jag även en god vänn som har komponerat och spelat in en helt egen låt till mig och Fasa efter mina önskemål. Den blev så riktigt otroligt superbra att motivationen faktiskt börjar infinna sig igen.

Första träningen blev idag och vi fokuserad framför allt på känslan och att hon inte får gå igång och börja ljuda, vilket gick över förväntan. Skulle gärna önska mer attityd men det får jag balansera upp när jag känner att säkerheten för momenten infinner sig. Momentmässigt så blev det fokus på backandet, att vända sig bort från mig samt stadga i buga.

För backandet så jobbade vi mycket med att få till det rakt och att utöka längden på backandet. Just nu har hon fastnat vid ett avstånd där hon gärna stannar och blir småfrustrerad om jag försöker få henne att fortsätta. Mitt mål med momentet är att hon ska backa fram tills dess att jag säger stopp så vi har en del att jobba på.

Till vänd (Fasa står med huvudet mot mig och ska sedan vända 180 grader så att hon istället hamnar med svansen mot mig) så var det mest att få henne något rakare samt hålla blicken framåt hela tiden. Har tidigare försökt få till det rakare men många gånger har det ändå slutat i att hon hamnar en meter fel. Tror nästan att idag kan jag ha lyckats knäcka den nöten så ska bli spännande att se om detta funkar.

Stadgan i buga gick hur bra som helst, märker att hon inte riktigt har de ryggmusklerna hon brukade ha när vi övade detta moment mer ofta men hon höll positionen trots att jag dansade runt och kastade godis på henne. Guldstjärna till mallen!