Klubbmästerskap i agility hos Stockholm södras brukshundsklubb i onsdags och jag fick mig verkligen en riktig tankeställare kring hur jag ska lägga upp vår träning framöver. Vi behöver helt klart en bättre helhet, jag har enkelt för att fastna i detaljträsket och det märks.
Banorna var klass två nivå på så något svårare än vad varken jag eller Fasa är vana vid men det kändes verkligen som "våra banor". De var väldigt lagom, inte allt för knasiga linjer men ändå en del svängar som gjorde att jag hann med mycket bättre. De hade sina fällor, både hoppklassen och agilityklassen men det kändes som fällor vi bemästra.
Förstat loppet var agilityklassen och här var det en fälla som utmärkte sig för vår del. Hunden kommer från en böjd tunnel och rakt fram står ett hopphinder, efter det en rak tunnel men tanken va att hunden skulle ta hindret sen svänga tillbaka till den böjda tunneln. Det är något vi har tränat på men det sitter inte riktigt än så jag var väl minst sagt orolig för det. Förvånansvärt nog var detta troligtvis det vi satte bäst. Jag höll inte riktigt kontakten med henne vid ett hinder så hon sprang förbi det, skickade henne på nytt men det resulteraded i att jag hamnade efter så två hinder senare diskade vi oss.
Fasa kändes ovanligt frustrerad under loppet och efter disken gick det mesta bara åt fel håll. Bokstavligen. Det var ett perfekt tillfälle i slutet att få testa våra tunnelbreaks och se hur de fungerar i tävlingsmiljö, inte nå vidare visade det sig. Hon tog ut svängen något otroligt och gick av någon anledning ur tunneln åt fel håll trots att jag var på rätt sida av tunneln samt framför henne bra mycket innan hon gick in i den.
Hoppbanan var också riktigt rolig men även här blev det en disk. Hon kändes inte alls lika frustrerad vilket var skönt och disken tar jag på mig. Skickade in henne i en tunnel utan någon som helst förvarning på att vi skulle svänga och hennes "come-to-hand" sitter inte alls speciellt bra än så ja jag får helt enkelt skylla mig själv.
Har suttit så länge och försökt granska loppet för att se varför det egentligen blev så pass många fel som det blev och jag blir inte mycket klokare tyvärr. Hon svängde åt helt fel håll på ett ställe och jag har svårt att hitta vad det är i mitt kroppsspråk som får henne att göra det plus hon sprang rätt förbi ett hinder i en vid sväng. Loppet var väl relativt kaosartat men hon kändes något mjukare vilket är ett plus.
Så ja det var inte mycket som blev rätt men Fasa är glad för hon fick tröstpris och jag har en del träning att planera upp och planera om så helt tomhänta gick vi ju faktiskt inte hem.
I never lose. I either win or learn
0 kommentar(er)